Igår vankades det tjejkväll med Ida, Frida och Anna. Vi firade att vi hade fått lön och att vi inom en snar framtid skulle bli luspanka igen. Kvällen bjöd på mat och alkohol, samt i vanlig anda skvaller. Efter några timmar lämnade Frida och Anna mig och Ida för penis. Kul för dem, jag och Ida drack drinkar och blev runda under fötterna istället. Helt underbart! Väl hemma igen blev jag terroriserad av diverse samtal och sms. Men till min förvåning var det ett samtal som stack ut från mängden, ett väldigt långt sådant också. Det är alltid intressant att få höra en annan version på saker och ting. Sen spelar det ingen större roll vilken som är sann utan det intressanta är att de falska människorna träder fram. Det som göms i snö kommer fram i tö sägs det ju. Jag är iallafall glad för att jag fick höra vissa saker. Men nog om det nu.

Om ni är nyfikna på vad jag har lyssnat på om och om igen denna veckan.

Idag fick jag höra att jag var bedårande, det kändes fint.

När man blir kär på nytt glömmer man bort hur stor skada kärleken kan göra. Man glömmer bort all smärta, alla nätter som man somnade gråtandes, alla sårande ord, ensamheten och framförallt personen som krossade ens hjärta. Det är otäckt hur någon ny bara kan sudda ut allt sådär, inte bara det dåliga utan även allt som var bra. Även om såren var läkta och allt som bestod var blekta ärr så förändras allt, precis som om såren aldrig hade existerat.

Förlåt för världens sämsta uppdatering! Men förra veckan var jag upptagen med de absolut bästa. En riktig tjejvecka helt enkelt. Veckan inleddes med pizza och prat hos Rebecca. Tisdagen var det bilbesiktning och fika med Ida, senare samma dag kom Fanny och vi hade en mysig sleepover. Efter att Fanny åkt hem på onsdagen kom Fritzel, vi planerade bröllop och dansade vals. På torsdagen hade jag och Emmeli det mysigt och jag blev tilldelad ett adoptivbarn, Herman. Fredagen bjöd på tjejkväll med alkohol och mat på schemat. Jag, Ida, Emmeli, Fritzel och Anna skrattade tills käkarna ömmade och magen värkte. Den natten körde jag och Anna en tvåmanna- efterfest, spelade Nintendo Wii och drack rödvin. På lördagen fick jag äntligen träffa en efterlängtad Kim. Han, jag, Rebecca, Mariana och Madde drack vin och besökte Sorello. Efter Sorello var vi hungriga och sugna på alkohol så det blev till att gå upp till Rebecca igen. Jag och Kim var de fantastiska kockarna, och maten var mycket uppskattad. Efter mat och rödvin däckade jag tillsammans med Rebecca i hennes säng. Efter frukost och skitsnack på söndagen bjöds det på en jättegod födelsedagsmiddag hos Jimmy och Sandra. Gårdagen tillbringades tillsammans med min andra hälft, min finfina syster Emelie. Hon har ju bestämt sig för att lämna mig i 5 hela månader för att upptäcka världen. Jag saknar henne redan! Så idag har Ida varit här på besök och tröstat mig, samt ätit godis och kollat på Factory Girl.

Livet skyndar flyktigt förbi. Det finns snart ingen tid för framtiden längre, inte för att jag bryr mig. Jag har mina planer och de ska ske. Denna eviga väntan är trots allt skön, för jag har kul under tiden, ibland är inte målet det viktigaste utan resan dit. Jag är friare än vad jag någonsin varit innan, det finns ingen som har makt över mig längre. Och för det kan jag tacka många människor, vänner som ovänner. Personer i min umgängeskrets som jag undviker har fört mig mot något nytt men ändå gammalt. Det är skönt med omväxling, det får mig att bejaka mina djupa sidor hos mig själv. Att återupptäcka ordets skönhet på nytt är alltid en fröjd, poesin trollbinder mig och det  finns något vackert över det. Men jag kan inte vara fast här för länge, då blir jag cynisk och dryg, som alla de andra. För länge i det här träsket gör att man letar efter andra rus, hånar dem som lever som svensson och knegar på en industri. Inte för att det är jag, men det är stundtals skönt att umgås med dem. Att vara utan komplikationer, hjärndöd eller inte så njuter jag av varenda sekund. Dock inte nu, för nu har jag kommit i kontakt med en annan del av mig själv. Den delen av mig som antingen kan ta mig riktigt högt upp eller långt ner. Det är underbart att leva så, i sådan kontakt med sina känslor. Men jag gillar även att flyta i mitten och veta att jag varken kommer att sjunka eller flyga. Jag älskar att vara vulgär och jag älskar att göra allt till ett skämt. Men det gör mig inte till dem och detta gör mig inte till er. Jag är något helt annat, jävligt mycket och för det mesta dum i huvudet. Men hellre det än ett får. Och jag älskar er alla lika mycket, för ni ger mig glädje på alla vis. Ni är dag och natt, sol och måne. I min värld kan ni samexistera utan solförmörkelse för jag är varken eller och både och.

Personlig ekonomisk kris eller inte, den 25:e mars ska jag beställa dessa raringar. Resten av kläderna från kollektionen samt bilderna hittar ni på; http://www.hmthegardencollection.com/press-pictures/