Jag känner mig nästan lite skamsen för att jag inte har skrivit på länge. Jag är sjukt löjlig jag vet. Men det har hänt alldeles för mycket och jag har verkligen inte haft lusten till att skriva. Det går upp och ner, ibland vill jag ingenting annat än att skriva av mig och ibland ger det mig bara ångest. Saker som man vill dela med sig av men då bloggen är helt fel forum. När man inte riktigt själv vet hur man känner är det svårt att formulera ord för att beskriva känslor. Hemliga känslor, hemliga möten, hemliga nätter, hemliga vänner, hemliga substanser, hemliga hemligheter. Ja då slutar det istället med att man överanvänder ord. Nu tappade jag tråden igen, jag ville ju skriva om min Valborgshelg i Lund som tillbringandes med Fanny, Felicia, Gabbi och Rosalie mestadels på Myntha och delvis hos kebabmannen, i en bil vid McDonalds Drive in och på Lunds gator. Jag vill skriva om en fantastisk förfest hos Beccis och ett Wärkstan som jag saknar minne från. Och natten som ja, den natten. Jag lämnar det där. Jag vill skriva om en tågresa till Kalmar för att fira min älskade rocksisters 20- årsdag med vin och oxfilé i kroppen. En underbart mysig kväll fylld med skratt och kokainkukar. En bilresa på 2h med Felicia utan att knappt kunna se ut, pratandes om kärlek, sex och allt däremellan. Jag vill skriva om The Unit's thaimiddag och bowlingen under våra alias; Candy, Darth Vader och Jack the Ripper. Jag vill skriva om natten som spenderades i en bil med två pojkar luktandes på mitt hår och sjungades på Home. Någonstans mellan Killeberg, Hökön och till slut Rödhakestigen. Att somna och vakna upp ensam i ett okänt hus. Och allra sist skulle jag skriva om min lördag i Växjö hos Emmeli & Oscar som sedan slutade på Sivans. En rolig kväll med uppumpade killar och rosa cider med Idis. Det har varit en innehållsrik vecka med många skratt, lite tårar, sex, alkohol, mys, sång, vänner, kärlek och manvänner på olika geografiska ställen i vårt avlånga land.

Bilder från veckan kommer.

Love.

Glömde berätta att den 3:e maj besöker jag förmodligen Kalmar för att fira min rocks!sters 20- årsdag. Det känns himla fint och jag hoppas på ännu en oförglömlig kväll! Och du Fanny, ibland tycker jag om att vara söt men bara ibland.

Fredagskvällen innebar ett litet besök på Sorello med Fritzel. Vi tog ett glas vin, fnissade om erövringar och hamnade på efterfest på Glasarbetarvägen. Jag hade en trevlig kväll och min lilla primadonna var söt som vanligt. Allra sötast var hon när hon sjöng till en gemensam favoritlåt (kors i taket), Who says med John Mayer. Vilken kille! Jag tycker personligen att alla killar borde ha brunt lockigt hår och bruna ögon. De är så satans fina!

Ligger för tillfället på en bäddsoffa som är väldigt stökig efter mina och jespers bravader. Åsa kom instaplandes klockan halv 7 imorse och övertog sängen. Den andra sängen den natten ska kanske tilläggas. Hon är enligt egen utsago "ett hav utanför Irak" Jag är förmodligen världens bästa wingwoman! Igår hamnade vi på Debaser på söder efter vin, mojitos, och karamellchampagne. Jag berättar mer nästa gång, måste kila in i duschen. Vi ska göra hufvudstaden osäker ännu en kväll!

Och idag var dagen då jag uppnådde systemet- åldern. Jag har nu officiellt lämnat mina tonårssynder bakom mig vilket innebär att detta blir en nystart. Jag känner mig mycket optimistisk, ingen livskris i sikte alltså. Dagen började fint med sång, frukost på sängen och presenter. En ny rosa digitalkamera från Canon, en plattång från Ga.Ma och tulpaner blev det från mamma & pappa. Sen har jag även fått ett presentkort på Topshop från moster, presentkort på klipp- och slingning från kusinerna och pengar från mormor. Och mer presenter är i sikte ifrån bl.a. vänner och syster. Den största delen av dagen har tillbringats i telefon, tack för alla grattissamtal, sms och hälsningar via post och facebook! Men allra gladast blev jag för samtalet som kom från syster på andra sidan jordklotet. Hon började gråta när hon sjöng och det hela slutade med att vi både grät för att vi saknade varandra så mycket. Så det kom både blod och tårar på min födelsedag. Men det var fina tårar, glädjetårar. Jag saknar Emelie otroligt mycket, obeskrivligt mycket. Förutom att prata i telefon har jag suttit och peppat till allt med Florence + the machine i vanlig anda. När eftermiddagen började lida mot sitt slut kom Fritte på besök och hon stannar här inatt. Och finaste mamma kom hem med en vit ros (min favoritblomma) till mig efter jobbet. Världens mysigaste födelsedag alltså.

Jag har verkligen blivit dålig på att uppdatera här. Idag är jag ledig så jag tänkte uppdatera er lite.
I fredags var jag tröttare än någonsin men jag kämpade på ändå. Slängde på mig den nya jeanskjortan som var en Alla hjärtans dag present från mamma och så lite smink, cyklade upp till Fritzels nya hem. Vi drack lite vin (jag slängde i mig en cola i desperat koffeinbehov också) för att sedan bege oss till Sorello. Och där väntade många roliga överraskningar bl.a i form av ett väldigt intresse för stekpannor samt Big Tasty. Bruden gillade att äta det förstod vi, jag var dock mer intresserad av stekpannor och tumstockar men det är en annan historia. Något annat som diskuterades flitigt var alla mina blåmärken som förblir ett mysterium. Fritzel kom på besök igår och fick bevittna dem med egna ögon, hon tyckte att jag borde ägna mer tid åt kokt mat istället. Och det är nog mycket möjligt att jag kommer att göra också, dock så säger min statistik något annat. Fan!

Igår vankades det tjejkväll med Ida, Frida och Anna. Vi firade att vi hade fått lön och att vi inom en snar framtid skulle bli luspanka igen. Kvällen bjöd på mat och alkohol, samt i vanlig anda skvaller. Efter några timmar lämnade Frida och Anna mig och Ida för penis. Kul för dem, jag och Ida drack drinkar och blev runda under fötterna istället. Helt underbart! Väl hemma igen blev jag terroriserad av diverse samtal och sms. Men till min förvåning var det ett samtal som stack ut från mängden, ett väldigt långt sådant också. Det är alltid intressant att få höra en annan version på saker och ting. Sen spelar det ingen större roll vilken som är sann utan det intressanta är att de falska människorna träder fram. Det som göms i snö kommer fram i tö sägs det ju. Jag är iallafall glad för att jag fick höra vissa saker. Men nog om det nu.

Jag tänkte att det kanske var dags att uppdatera om hur det gick med att supa skallen av sig på juldagen. Även om det inte är ett vackert uttryck så är det nog det som stämmer bäst in på Älmhult. Förfesten började bra med mina flickor, syster samt pojkvänner. En härlig blandning av vin och vodka, en kombination som gör mig odräglig. Mer än vanligt alltså, jag har en tendens att börja jävlas med folk med ett leende på läpparna. Rätt oskyldigt, mycket elakt men himla kul. Förlåt! Speak easy var precis som Speak easy brukar vara, varken mer eller mindre. Bra folk, dåligt folk, kass musik, för det mesta kul med en olidlig toakö. Önskar att jag kunde säga mer men tyvärr så sviker minnet mig. Ida, Anna och Fritzel har fått uppdatera mig om vad jag sa och gjorde, jag hade tydligen mycket roligt kanske för roligt till och med. Minnet från att jag går därifrån och resten av natten är iallafall någorlunda klart och tur är väl det. Hade varit rätt hemskt annars. Fick även några roliga men dock oväntade samtal från en viss herre den natten, ibland känns det som om att man är 15 år all over again. Konstig men underhållande känsla, jag borde kanske ha ställt mig vid Preem- macken? Fast det hade nog inte varit någon bra idé med tanke på mitt tillstånd. Med blåmärken över armar, lår och knän. Men om jag ska vara ärlig så är det mycket möjligt att de kom till senare. ;)

Lagom passande till föregående inlägg så går jag in på min mail för att tidsrapportera och då ser jag ett mail från Rebecca med bifogade filer. Jag har verkligen inte en aning om vad det är för något men när jag klickar in på filerna så ser jag att det är några bilder från Granada. Jisses jag måste ha bett om dem i lördags för mailet är skickat klockan 01.58. Haha, jag har verkligen inget minne av det. Lika bra det kanske? Då kommer nästa fråga, vad fan håller vi på med!? Den som vet svaret får en guldtia!

Fylle-matilda är jävligt taskig mot nykter-matilda ibland. Det är allt jag tänker säga om mina dumheter i lördags. Eller jo förresten, det var Ida! Och det är faktiskt sant, fylle-ida är rätt taskig mot både nykter-ida och nykter-matilda. Men fan vad kul vi hade! De senaste helgerna fortsätter att toppa varandra och det känns jävligt bra. Lördagskvällen började med en oskyldig tjejmiddag hemma hos Emmeli, det bjöds på tacos, skvaller och skratt. Men i takt med att vinintaget ökade försvann förståndet mer och mer. Jag började iallafall lite oskyldigt med sexuella trakasserier mot Emmeli och Oscars krokodiler. Sen slutade det med att den gyllene trion står och försöker sig på att dansa som Beyonce i Sweet dreams och som Christina Aguilera i Dirrty. Något som är mer ansträngande än vad det ser ut. Efter träningsvärk av all dans så körde vi stenhårt på en nostalgitripp till fjorton, femtonårsträsket. Vi dj:ade fram alla gamla klassiker och det kändes som Balders all over again. Och i samklang med musiken kom alla minnena fram. De där minnena ni vet, som man har gömt långt, långt in. Som fortfarande nästan är för pinsamma att prata högt om även sisådär 5 år senare. Det känns sjukt skönt att ha fått perspektiv på saker och ting säger jag bara. Vid det här laget var vi alla rätt laddade och Ida bestämde sig för att göra en cover till Mariah Careys låt "I want to know what love is". Och Emmeli assisterade med en dans. Jag ville mest bara sjunka genom golvet. Det finns faktiskt en film på det hela men den är alldeles för pinsam att visa. Inte för att jag gör något, tvärtom så förklarar jag tydligt min ståndpunkt i filmen men det till trots så är det jag som kommer att skämmas som en hund om den publiceras. Vid halv 1 lämnade jag och Ida Emmeli i och med att hon skulle upp och jobba för att möta upp Rebecca och dricka lite mer vin. Hemma hos Rebecca så sviker minnet mig lite men jag vet iallafall att vi hade sjukt kul, och ja Lasse Liten var också med på ett hörn. Vid 4- tiden begav vi oss hemåt, och självklart tog det nästan 2 timmar hem. Vi var väl inte jättesnabba heller för den delen men att spekulera på hus tog ju sin lilla tid, samt alla fyllesamtal. Ringa runt till folk och berätta om vilka hus de skulle passa att bo i kändes som en himla bra idé just då. Vi lyckades även väcka Fritzel och Affe och tvinga ut Fritzel för att lyssna på vårt fylleylande. Efter att ha förstört Fritzels sömn gjorde vi snöänglar och lekte ansvarsfulla. Och efter många om och men kom vi slutligen hem till våra varma sängar med ett leende på läpparna.

Helgen var fantastisk, det finns verkligen inget annat ord som kan beskriva den bättre än just fantastisk. På fredagen kom mina kära kusiner Jimmy och Petter och hälsade på. Vi fikade, spelade Nintendo Wii och hade det allmänt mysigt. Petter var som vanligt nyfiken på vad som händer på kärleksfronten och särskilt då efter förra helgen. Haha, all min ångest för den har verkligen försvunnit, jag känner mig mest bara glad. Lördagen kom som en trevlig överraskning, upp i ottan för att jobba. Sedan hem för att taktikvila inför kvällen och gömma kebab i garderoben. Efter att ha gjort mig iordning rekordsnabbt kom Ida, Jonte och Linus för att kidnappa med mig till skogen (någonstans utanför Glimåkra?). Min geografikoll är en katastrof, något som märktes på förfesten. Lappland, Norrland vad är skillnaden? Till mitt försvar hade jag druckit rödvin och en syrlig grön smörja. Det var iallafall jätteskönt att få träffa nya människor och få höra något annat än det vanliga gamla gagget. Men allt måste ju ha ett slut så efter att ha införskaffat mig en ny pojkvän, en fin slampa och en förkärlek för Lappland begav vi oss till Gaynada. Och till min förvåning så var Granada fruktansvärt kul, jag har inte haft så kul på riktigt länge. Jag lyckades även införskaffa mig ett ragg och en gammal kärlek till mitt stall. Mina pojkar, ja de är helt enkelt bäst! Jag, Idis och Beccis med flera dansade tills fötterna värkte och käkarna ömmade efter allt skratt. En hel del p0ssmonnar och några kyssar hann vi också med. Att pussas är himla trevligt faktiskt, jag trodde aldrig att jag skulle säga det men det är det faktiskt. Himla trevligt! Det pirrar i min mage bara jag tänker på det.

Jag tror att jag fortfarande är lite onykter sen gårdagen. Jag har nog inte varit så full sen, jag kan inte ens minnas när. Fy fan. Gårdagen är en dimma med små glimtar om vad som hände. Så denna dag har tillbringats på toalettgolvet, jag gick till och med ner 2 kg. Har även lyckats få nya magrutor också. Allt ont för något gott med sig sägs det ju. Men all ångest, den är värst. Jag kan inte bli av med den, den ligger som ett smutsigt skal över mig. Jag vet inte vad det är jag mår så dåligt över för det som hände var ju inget som jag inte redan har varit med om. Det är väl kanske det att jag inte förstår hur det kunde hända. Det var så oväntat, fast kanske inte med tanke på all tequila som åkte runt i mitt blodomlopp. Men det var liksom så lätt, det borde inte alls ha varit så lätt. Det går emot allt jag någonsin trott på. Fast sen är ju frågan om det verkligen spelar någon roll och det gör det förmodligen inte. En fotnot i historien. C'est la vie, je ne regrette rien. Det är ju det jag lever efter (Sånt är livet, jag ångrar ingenting). Allt ska ju ske av en anledning sägs det ju. Det var kanske detta jag behövde, för nu känns vissa saker mycket lättare. Jag kom till insikten att jag helt enkelt inte bryr mig. För i samma ögonblick som kyssen släppte jag taget om en massa annat. Jag bryr mig inte längre. Folk kan säga vad de vill, för det finns inget kvar. Det är över.