mon amour, vous êtes tout.
När man blir kär på nytt glömmer man bort hur stor skada kärleken kan göra. Man glömmer bort all smärta, alla nätter som man somnade gråtandes, alla sårande ord, ensamheten och framförallt personen som krossade ens hjärta. Det är otäckt hur någon ny bara kan sudda ut allt sådär, inte bara det dåliga utan även allt som var bra. Även om såren var läkta och allt som bestod var blekta ärr så förändras allt, precis som om såren aldrig hade existerat.
När man träffar denna personen som inte kan få en att sluta le, vars ögon man kan förlora sig i, den personen som har förmågan att rubba hela ens existens och vars kroppsdoft blir ett beroende på samma vis som heroin för en narkoman. Då faller allt i glömska.
Men det allra otäckaste är att man riskerar sitt hjärta än en gång.
Jag är rädd.
Kommentarer
Trackback
