Fredagskvällen började med lite vin och starkare drycker med Frida för att sedan sluta med att jag ranglar hem småfnittrandes vid halv 4. Väl hemma stupade jag i säng för att sedan vakna och gå upp klockan 7. Det kändes ska ni veta!

Alldeles nyss blev jag & Ida förföljda på vår promenad, av en asiat i vit t-shirt. Han hade säkert en liten penis. Min vanliga tur alltså. Att man aldrig kan bli överfallen av någon snygging som är en gud i sängen? Typ Robert Pattinson eller Hayden Christensen eller Jude Law. Det hade jag varit nöjd med. Jag begär inte allt för mycket liksom.

Idag vaknade jag väldigt tidigt för att vara jag, närmare bestämt vid 11. Ida tvingade upp mig för lunch på Hartmans och jag säger aldrig nej till deras salladsbuffé. Så jag lyckades ta mig upp ur sängen trots att jag bara fått 3h dålig sömn med rödgråtna ögon. Jag säger bara, kolla inte på Robin Hood, serien alltså. Igår var säsongsavslutning och Lady Marian dör. Och hennes sista minuter med Robin krossade mitt hjärta. Jag är helt enkelt en liten mes som inte tål olyckliga kärleksslut. Men hur som helst så efter lunchen så begav vi oss till Växjö. Ida skulle på akupunktur och jag följde med som stöd. Om jag var något vidare stöd vet jag inte direkt. Medan Ida låg med nålar i öronen och lyssnade på kåta delfiner så läste jag om akupunktur och lyckades hitta min vagina i handen. Det ni! Sen var det min vanliga kleptomani som slog till och jag fick med mig plasthandskar och antibakteriella servetter. Fast det har kanske inte så jättemycket med kleptomani att göra utan mer med min hypokondri. Sen fick vi iallafall träffa Kjell, han var himla söt! Som en liten tomte. Jag tror att jag borde börja träffa Kjell, jag tycker om Kjell. Och efter att vi lämnade sjukhuset blev det bara en snabb runda i stan, ett litet snack med Jacob och så kunde jag hämta ut min beställning. Jag har nämligen beställt lite saker till ett syprojekt. Jag vet, det låter inte som jag men vad ska man göra om man vet hur man vill ha något men det finns inte att köpa. Ja då får man börja pyssla själv!

Min absoluta favoritfilm.

Jag har kommit på mig själv med att vara lite av en hycklare. Jag var inne på en gammal bekants blogg, såg att hon hade gift sig och börjat planera för barn. Denna tjejen är bara 2 år äldre än mig. Efter att ha läst allt detta fick jag en konstig klump i bröstet, andningen blev tyngre och jag kände för att skrika. Jag blev skiträdd. För det är väl inte meningen att jag förväntas vilja något sådant? Förlovningar, bebisar, flytta ihop osv. får mig att vilja spy. Jag tycker att det är fruktansvärt löjligt. Särskilt när man är så ung, allt det där kan vänta tills 30 någon gång. Jag menar om man nu är så säker på att det ska hålla resten av livet så varför inte vänta? Måste man verkligen sätta ringar på varandras fingrar för att bevisa sin kärlek? Och det är någonstans där mitt hyckleri tar vid.

A lightning before death: O, how may I 
Call this a lightning? O my love! my wife! 
Death, that hath suck'd the honey of thy breath, 
Hath had no power yet upon thy beauty:
Thou art not conquer'd; beauty's ensign yet 
Is crimson in thy lips and in thy cheeks, 
And death's pale flag is not advanced there. 
Tybalt, liest thou there in thy bloody sheet? 
O, what more favour can I do to thee, 
Than with that hand that cut thy youth in twain 
To sunder his that was thine enemy? 
Forgive me, cousin! Ah, dear Juliet, 
Why art thou yet so fair? shall I believe 
That unsubstantial death is amorous, 
And that the lean abhorred monster keeps 
Thee here in dark to be his paramour? 
For fear of that, I still will stay with thee; 
And never from this palace of dim night 
Depart again: here, here will I remain 
With worms that are thy chamber-maids; O, here 
Will I set up my everlasting rest, 
And shake the yoke of inauspicious stars 
From this world-wearied flesh. Eyes, look your last! 
Arms, take your last embrace! and, lips, O you 
The doors of breath, seal with a righteous kiss 
A dateless bargain to engrossing death! 
Come, bitter conduct, come, unsavoury guide! 
Thou desperate pilot, now at once run on 
The dashing rocks thy sea-sick weary bark! 
Here's to my love! 
Drinks O true apothecary! 
Thy drugs are quick. Thus with a kiss I die.
Dies

Har precis kommit hem efter biopremiären av New Moon. Det känns väldigt tomt på något sätt, jag har sett fram emot denna dagen så länge nu av så många olika anledningar och nu är den över. Poff, bara så där.

Idag märktes det att Frida börjar oroa sig för min mentala hälsa. Affe verkade mest tycka att det var skoj, han uppmuntrade till och med mig att måla läpparna röda och hångla med datorskärmen.

Whatever makes you blind must make you strong - Robert Pattinson, text ur "I was broken".

Det ryktas om att ett helt flak coca- cola är mitt på fredag. Det gör mig väldigt glad. Nej nu ska jag inhandla lite saker till tacosen och hämta ut ett paket.

Just nu genomlider jag en fruktansvärd smärta. Jag kan nämligen inte bestämma mig för om jag ska önska mig ett par Hunter- gummistövlar i julklapp eller inte. Och ännu värre, om jag nu skulle göra det vilken färg skulle jag välja? Funderar på antingen klassisk svart eller mörkblå. Jag har redan bestämt mig för vilken modell men färgen den är betydligt svårare, var inne på blå i somras men nu lutar det mer åt svart. Får väl se hur det blir. Vad tycker ni?

Klockan är ungefär 3 på natten och jag är inte trött ännu. Visserligen är det mitt eget fel eftersom jag låg och läste "Midnight sun" hela förra natten. Att vända på dygnet är så himla lätt, särskilt för en nattmänniska som mig. Fast å andra sidan är det inte så jättelängesen jag kom hem från Ida. The Unit har nämligen haft möte idag eller rättare sagt igår. Kvällen spenderades i vanlig anda med mat, vin, cola, skvaller och skratt. Fritzel upphör aldrig att förvåna och Ida var så skvallerkåt så att hon studsade i stolen inne på Sorello. Efter att Fritzel lämnade oss med Dead by April (emo) i hörlurarna så fortsatte jag & Ida hem till henne. Vi pratade om våra skor, jakten på den perfekta väskan och andra mer "viktiga" saker som inte är till för att bli publicerade. Hur som helst så var det riktigt roligt, trots att vi missade vår "joppi, joppi, joppi- dans". Haha.

Imorse hände något helt fantastiskt, underbart & fucking fabulous.

Ligger för tillfället på en uppblåsbar madrass och läser boken "När jag hör din röst" (New Moon) för säkert 5:e gången. Jag dör lite inombords när jag tänker på att det snart bara är 9 dagar kvar tills jag får se min Edward igen. Biljetterna för biopremiären var slut på bara några timmar men jag och min kära syster lyckades få tag i två stycken.

Tänkte berätta lite om lördagen som blev en massa flängande fram och tillbaka över hela Älmhults kommun.

Sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck, och tankarna för mig till dig. Jag bryr mig inte om dig längre, inte på det sättet men så fort jag hör hans texter så tänker jag på dig. Jag vet att jag borde sluta lyssna men jag tycker om att sakna dig ibland. Jag är mer fast i kärleken vi delade än i dig. Eller vad vet jag? Jag vet iallafall att det jag saknar med dig finns inte längre kvar. Det är gömt och begravt under din känslokalla fasad. Du sa till mig senast i somras att du ville vara en bättre man för mig. Jag kom ihåg att jag kollade på dig med en skeptisk min. Men dina blåa ögon och varma kyssar fick mig att tro på dig, ännu en gång.

Jag har precis varit ute och gått en lång välbehövlig promenad i regnet med Ida. Snart ska jag lägga mig i sängen, frossa i chilinötter samt pepsi max och kolla på Slumdog Millionaire. Jag börjar känna mig lite krasslig så det är lika bra att ta det lugnt. Inte för att jag brukar stressa direkt. Men först ska jag komplettera min h&m- beställning med en söt dräktjacka och bläddra i det senaste numret av Acne. Det är helt otroligt vilka vackra bilder som de visar. Om jag någonsin skulle bli fotograf så skulle jag vilja ta sådana foton. Detta numret handlar om "Art & Spirtuality" fast jag föredrog nog vår & sommar numret med erotik som tema.

I lördags var det Wärkstan och jag fick äntligen bära min klänning som tro det eller ej Fritzel hittade till mig när vi var i Växjö. För en gångs skull lyckades jag spara klänningen i 3 veckor innan jag använde den och det är en bedrift när det gäller mig. Jag matchade den med stora örhängen och svarta ögon á la Sienna Miller som Edie Sedgwick. Förfesten var hos Emmeli och Oscar, där vinet förtärdes. Väl inne på Wärkstan var det till att dansa, dansa, dansa.
Jag slog i foten, Ida flippade ur, Fritzel försvann, Emmeli fick rivsår i örat (!)