Blood on the tracks.

Idag har jag fått en fet spruta rakt in mellan revbenen samt 5 stygn i ryggen. Det rann en massa blod, väldigt spännande. Det var rött och inte svart, vilken förvåning eller hur? Sen kom Fanny hit och vi skvallrade om de senaste veckorna. Fanny har ju gjort något väldigt o- typiskt för att vara en älmhultsbo, nämligen vidgat sina vyer. Österrike och N.Y närmare bestämt. Efter updaten besökte Ida mig, hon har ännu mer onda planer i sikte för mig. Sist var det ju byrån, nu Broby och Granada. Vi får väl se hur det slutar. Nu ska jag äta tacos och bli skitfet. Sen ska jag gå och lägga mig, det blir att gå upp tidigt imorgon. Jag ska jobba och bli ännu fetare. Underbart!

Questions.

Senaste köpet: Ciggaretter & Pepsi Max. I klädväg, allt för mycket.
Senaste förälskelse: Robert Pattinson, han är den vackraste mannen jag någonsin skådat!
Det finns inte mycket som jag inte skulle kunna göra med honom, i honom, på honom.
Senast förbannad på: Regeringen, att vi skattebetalare ska få betala 65 miljoner kronor
för kronprinsessans bröllop. Helt jävla sjukt.
Jag uppmanar alla till att störta kungahuset eller börja arbeta svart.
Senaste sms:set var ifrån: Ida, som försöker få med mig till att ragga på svetsare.
Vilken är den bästa/värsta stilen du haft?: Den bästa är väl den jag har nu, annars hade jag inte
klätt mig så som jag gör. Den värsta var nog min emo- period när jag var 14,
jag var iofs världens sämsta emo för jag bar högklackat och söta klänningar i smyg.
I väskan har jag: Plånbok, nycklar, cigarretter, mobil, desinfektionsservetter och läppstift.
Det absolut fulaste som finns: Rött pubeshår!
Har du några känslor: Allt för många, hela jag bubblar av känslor.
Mest överanvända ord: Inte en aning, men jag älskar Olofs fras:
"Man kan ta trashet ur trailern men aldrig trailern ur trashet".
Vem är bäst på hela planeten: Mamma! Emelie & Pappa.
Hur smart är du på en valfri skala: Smartare än alla jag inte tycker om, har svårt för ointelligenta
människor. Dock så säger väl det inte speciellt mycket, deras IQ-nivå går att snubbla över.
Till frukost äter jag: Ingenting. Brukar satsa på koffein och nikotin.
Här lunchar jag: Thaimat är oslagbart.
Hit går jag efter jobbet: Jag är rätt spontan av mig så jag kan hamna lite varstans.
En onsdagskväll gör jag: Numera chillar jag, men hela sommaren och våren pimplade jag vin
och shotade tequila rose. Oftast på Sorello. Hello småstadsliv!
På torsdagen vaknar jag: Trött, bakfull men jävligt glad.
Har du någonsin?
Googlat dig själv: Ja, men bara för att kolla vilka bilder som fanns.
Sökt efter ditt namn på Flashback: Vet inte ens vad det är för något.
Fejkat en stämpel för att komma in på krogen: Nej, men jag har flörtat med vakter när jag var minderårig
och det har alltid funkat. Förutom en gång när jag kallade vakten för äckel i Malmö.
Ljugit om din ålder: Jag ljuger konstant om min ålder i alla möjliga sammanhang.
Väldigt få gånger jag är ärlig om den faktiskt.
Druckit slattar: Vem har inte det?


Blod, svett & tårar (+ många skratt)

Jag måste ha gjort något bra för på sistone har allt verkligen gått min väg, eller iallafall de viktiga sakerna (peppar, peppar..) Jag tror ju stenhårt på att det är karma. Att det är för att jag inte har sagt vissa saker, förtäljt vissa hemligheter som jag skulle kunna ha sagt som den perfekta hämnden. Fråga mig inte varför jag har varit så snäll för det kan jag verkligen inte svara på. Men jag gillar det! Jag ska nog fortsätta med den här snäll-grejen.
Hur som haver så har jag iallafall fått ett jobb som verkar jättebra, bra lön och lätta arbetsuppgifter. Det är dock bara halvtid men jag vet ärligt talat inte om jag är så sugen på att jobba heltid. Jag är nog alldeles för lat för det, jag behöver nog en mjukstart till att börja med.

Igår så ringde Ida och tvingade med mig till IKEA, hon skulle köpa en ny byrå. Och nog fan så lyckades hon köpa byrån från helvetet, nämligen Aspelund. Vi borde anat något när Samhall-snubben fick bära in den i bilen eller när det tog över 20 min för oss att få paketet från bilen och in genom dörren. Redan då var vi skadade. Men mer skulle komma, mina fingrar är fortfarande svullna efter allt skruvande och hamrande. Ida har blåsor på fingrarna samt en fläskläpp. Efter x- antal timmar var vi utmattade, med tårar i ögonen, nära till ett nervsammanbrott, med ömmande fingrar och vi blödde. Eller Idas läpp blödde. Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta åt att byrån förmodligen var felkonstruerad, lite sned, att lådorna inte gick in eller att vi hade skruvar över. Men vi fick iallafall ihop det till slut även om lådorna är lite svåra att öppna och det är ett litet glapp på vänstersidan, det till trots så blev den himla fin! Det är ju inte precis en överdrift att påstå att byrån är byggd med blod, svett och tårar för att citera Winston Churchill. Men ur allt ont kommer något gott, så vi kan ju se det som så att vi alltid kommer att le lite när vi kollar på byrån. Vi är en erfarenhet och många skratt rikare.


Frittzoe, the stylist.

Var inne på mina vänners bloggar och hittade det här; 

http://jagskataminboll.blogg.se/2009/december/outfits.html

Haha, jag dör! Frida är klockren.

Vanity and feminism.

Jag har äntligen fått se mitt lyckliga Robin Hood- slut och mått lite dåligt över att det har varit säsongsavslutning av både The Hills och The City. Dumma MTV som bara gör säsongerna typ 10 avsnitt långa!
Jag har även lyckats komma på två stycken saker som jag önskar mig i julklapp utöver det jag redan önskat. Nämligen Vogue Le Calendrier 2010 samt ett läppstift från Make Up Store i färgen "alarm".
Dagen har som sagt tillbringats framför min älskade Macbook Pro och Tv:n. Väldigt givande! Haha, nej jag har faktiskt gjort lite vettiga saker också. Bl.a har jag varit på Hälsoringen med mormor och gått en sväng på IKEA med Frida. Och ja hon hade väldigt smaskiga saker att berätta, ingen älskar att skvallra så som hon gör. Det är iallafall en sak som är sant.

Nej nu ska jag fortsätta att läsa min bok "Det erotiska kriget" som är en avhandling om kvinnans sexualitet. En väldigt intressant bok som jag tycker att alla borde läsa, främst män och de kvinnor som hävdar att de inte är feminister. Det diskuteras om huruvida kvinnans sexuella överlägsenhet skapar kvinnofientlighet hos män. Något som vi kvinnor ofta stöter på i samband med t. ex skällsord som "hora".

"..att de flesta män när de uppnått sexuell mognad tycks inse att kvinnan är den sexuellt överlägsna. Det är hon som kan få flera utlösningar. Det är hon som alltid kan genomföra ett samlag.. Den sexuella förståelsen och kunskapen kan mannen, av intervjuerna att döma, endast uppnå "genom" kvinnan. Då känner han också en viss underlägsenhet."

"Mannen, låst i sin manlighet, letar efter en kvinnlig upplevelse. Han försöker kolonisera den kvinnliga världen med den manliga sexualiteten."

White roses.

Jag har äntligen kunnat möblera om mitt rum nu när soffan är borta. Jisses vad stort det känns helt plötsligt! Kanske inte är så konstigt med tanke på att mitt rum var lite väl övermöblerat innan. Men nu är det bara det roliga kvar, att kunna köpa en massa nya grejer. Har planer på en ny matta, taklampa, sängöverkast, lådor och några ramar. Tror att det kan bli himla bra! Och just det ja, jag har beställt Robin Hood- filmen nu. Jag var/är helt desperat efter att få se ett lyckligt slut i och med att själva serien slutade så jävla fittigt. Jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det. Det finns ju en hel del Robin Hood filmer där ute men det fick bli den med Kevin Costner. Det var helt enkelt tvunget att bli den för varje gång jag har nämnt Robin Hood har mamma lett brett och stönat fram Kevin Costners namn. Det ska tydligen finnas någon sexig nakenscen där han visar rumpan i filmen. Och gjorde inte den scenen min mamma besviken så lär den inte göra mig det.

Spanade lite innan på kollektionen Sonia Rykiel pour H&M och där fanns en hel del snyggt. Kollade även på kollektionens premiärvisning i Paris via H&M's hemsida, vilken underbar show! Jag är iallafall sjukt sugen på bh:n med rosorna på, den rosa balconette bh:n samt de matchande höga trosorna.



I'm starting over.

Och så var min soffa såld, och alla dess tillhörande minnen.
Vissa bra, andra dåliga och en hel del minnen man helst vill förtränga. Minnen som gör sig bäst i det förflutna.
Det känns himla skönt, I'm starting over.

Jag dör lite inombords, igen.



Tired of the sound, I've heard before.

Fredagskvällen började med lite vin och starkare drycker med Frida för att sedan sluta med att jag ranglar hem småfnittrandes vid halv 4. Väl hemma stupade jag i säng för att sedan vakna och gå upp klockan 7. Det kändes ska ni veta!
Så jag påbörjade min göteborgtripp sådär lagom sexig med gårdagens smink och med rester av alkohol i blodet. Men resan upp gick snabbt och smärtfritt, tacka gudarna för att pappa körde. Väl framme taktikvilade jag i min mosters säng en timme för att sedan bege mig ut på stan med Emelie. Shoppingen var mycket lyckad, nu är de flesta julklapparna inhandlade. Bl.a. Bob Dylans julskiva till förmån för svältande barn som är en julklapp till pappa som jag tänker lägga vantarna på efter den 24:e någon gång. Jag fick även tag på mina efterlängtade Hunter- gummistövlar, så nästa Hultsfred kommer jag vara lika snygg som Kate Moss. Jag vill verkligen inte vänta ända tills julafton innan jag får använda dem. Förutom julklapparna köpte jag en kavaj till mig och en sovbindel. Jag är helt frälst i sovbindlar, de är det skönaste som finns! Efter all shopping blev det julmarknad på Liseberg, så fruktansvärt mysigt. Sen påbörjade vi vår bilfärd hem, jag i något nyktrare men dock tröttare tillstånd. Och efter en dusch och ett klädbyte hemma igen var jag fit for fight.
Den sena kvällens destination var Delary, eller närmare bestämt Delarygården. Roliga människor, dålig musik och en massa skvaller senare var jag pigg och glad igen. Jag, Ida, Jonte och Fritzel åkte dock hem rätt tidigt. Men det gjorde inte så mycket för min största underhållning hade börjat gå på repeat, ungefär som en sönderhackad cd. Riktigt kul men ack så tröttsamt.
Idag har jag äntligen sovit ut och tagit en promenad med min kära syster. Snart blir det biomys med Ida & Emmeli. New Moon för andra gången på 1, 5 vecka. Det faktumet gör mig väldigt glad!

Such a Samantha thing to say.

Alldeles nyss blev jag & Ida förföljda på vår promenad, av en asiat i vit t-shirt. Han hade säkert en liten penis. Min vanliga tur alltså. Att man aldrig kan bli överfallen av någon snygging som är en gud i sängen? Typ Robert Pattinson eller Hayden Christensen eller Jude Law. Det hade jag varit nöjd med. Jag begär inte allt för mycket liksom.

I vilket fall så har jag och Ida försökt oss på lite planer inför vår 20-årsdag. Vi funderar på Paris & strippklubb. Och alla som vill får mer än gärna följa med. Förutom lapdance utlovas shopping, sightseeing, vin och galna nätter. Visst låter det underbart? Tänk er vår i Paris som Sex and the City- gänget. Samantha- lapdance på strippklubb, Carrie- shopping längs Les Champs Elysées, Charlotte- Montmatre, Eiffeltornet och alla andra romantiska platser och Miranda- dricka vin på en massa caféer. Är det inte en helt perfekt plan?



Harry Potter and the Half- Blood Prince.

Usch, jag mår illa. Ikväll har jag nämligen vräkt i mig luftbubbelchoklad och Ahlgrens bilar. Min kropp är helt enkelt inte van vid de mängderna som jag brukade äta. Men det var trots illamåendet himla gott. Jag och Emelie hyrde Harry Potter & halvblodsprinsen och bestämde oss för lite godismys. Filmen var faktiskt bra, dock så är ju böckerna 10 gånger bättre. Men så är det i de flesta fall, det är därför jag föredrar att läsa framför att kolla på Tv.
Sitter och försöker komma på vad jag ska köpa till folk i julklapp, inte det lättaste direkt. Jag hatar att köpa julklappar när man inte kommer på vad man ska köpa. Men däremot så är det det bästa som finns när man väl vet vad man ska köpa. Jag älskar tanken på att ge bort saker om jag vet att personen kommer att älska presenten. Annars är det bara pest och pina. Och det absoluta bästa med att ge presenter är att veta att man får presenter i retur. Jag älskar att få presenter! Om det inte är presenter då som man vet att personen som ger dem i sin tur ha fått av någon annan. Det är faktiskt rätt snålt och vidrigt. Men hur som helst så hoppas jag på att jag blir klar med alla julklappsinköpen i Göteborg på lördag. Och att jag hittar mina gummistövlar då. Det hade helt enkelt varit perfekt!

And off we go.

Idag vaknade jag väldigt tidigt för att vara jag, närmare bestämt vid 11. Ida tvingade upp mig för lunch på Hartmans och jag säger aldrig nej till deras salladsbuffé. Så jag lyckades ta mig upp ur sängen trots att jag bara fått 3h dålig sömn med rödgråtna ögon. Jag säger bara, kolla inte på Robin Hood, serien alltså. Igår var säsongsavslutning och Lady Marian dör. Och hennes sista minuter med Robin krossade mitt hjärta. Jag är helt enkelt en liten mes som inte tål olyckliga kärleksslut. Men hur som helst så efter lunchen så begav vi oss till Växjö. Ida skulle på akupunktur och jag följde med som stöd. Om jag var något vidare stöd vet jag inte direkt. Medan Ida låg med nålar i öronen och lyssnade på kåta delfiner så läste jag om akupunktur och lyckades hitta min vagina i handen. Det ni! Sen var det min vanliga kleptomani som slog till och jag fick med mig plasthandskar och antibakteriella servetter. Fast det har kanske inte så jättemycket med kleptomani att göra utan mer med min hypokondri. Sen fick vi iallafall träffa Kjell, han var himla söt! Som en liten tomte. Jag tror att jag borde börja träffa Kjell, jag tycker om Kjell. Och efter att vi lämnade sjukhuset blev det bara en snabb runda i stan, ett litet snack med Jacob och så kunde jag hämta ut min beställning. Jag har nämligen beställt lite saker till ett syprojekt. Jag vet, det låter inte som jag men vad ska man göra om man vet hur man vill ha något men det finns inte att köpa. Ja då får man börja pyssla själv!

Factory Girl.



Min absoluta favoritfilm.

A simple headline.

Jag har kommit på mig själv med att vara lite av en hycklare. Jag var inne på en gammal bekants blogg, såg att hon hade gift sig och börjat planera för barn. Denna tjejen är bara 2 år äldre än mig. Efter att ha läst allt detta fick jag en konstig klump i bröstet, andningen blev tyngre och jag kände för att skrika. Jag blev skiträdd. För det är väl inte meningen att jag förväntas vilja något sådant? Förlovningar, bebisar, flytta ihop osv. får mig att vilja spy. Jag tycker att det är fruktansvärt löjligt. Särskilt när man är så ung, allt det där kan vänta tills 30 någon gång. Jag menar om man nu är så säker på att det ska hålla resten av livet så varför inte vänta? Måste man verkligen sätta ringar på varandras fingrar för att bevisa sin kärlek? Och det är någonstans där mitt hyckleri tar vid.

Jag är fruktansvärt romantisk av mig trots att jag till synes spyr galla över allt sådant för tillfället. För jag tror på den stora kärleken, jag tror på att alla har en själsfrände, jag tror på passion. Och om jag hade träffat min själsfrände idag hade jag kunnat gifta mig imorgon, jag hade mer än något annat velat bära hans barn. Jag hade velat skapa ett hem tillsammans. Så varför känner jag som jag gör när folk runt omkring mig gör precis så som jag själv skulle gjort? Jag kanske inte tror på att de har hittat sin själsfrände utan att de bara tror att de har gjort det. Men någonstans vet jag att det inte är så heller. Jag tror att jag helt enkelt blir rädd. Rädd för att det liksom är allt på något vis.

Jag tror ju på Romeo och Julia, Tristan och Isolde, alla stora kärlekshistorier.
Den rätte, ens själsfrände, sitt livs stora kärlek eller vad man nu kallar det, är någon som förändrar ens liv för alltid. Jag vill tro att den dagen då du träffar din själsfrände förändras precis allt, att helt plötsligt ser du allting klart och att ingenting annat spelar någon roll. Att hela din kropp fylls med en vibrerande elektricitet, att hela ditt väsen ömmar efter denna personen. Jag vill tro på en kärlek där man inte vill existera utan sin andra hälft.
Jag har förmodligen sett alldeles för många filmer, men jag vill fortsätta att tro. Däremot så tror jag också att det inte är alla som hittar sin själsfrände, utan att det finns dem som kanske gifter sig med någon annan som de blir minst lika lyckliga med. Fast just den dära känslan kommer aldrig att finnas där.

Fast vad vet jag egentligen om kärlek, jag har bara haft ett förhållande i hela mitt liv. Och jag vill tro att det var kärlek eller det var kärlek. Men jag var ung och dum. Jag la så mycket vikt vid fel saker. Han var inte min själsfrände men han gjorde något med mig som jag inte kan sätta ord på. Han träffade mig vid en tidpunkt i mitt liv då jag var helt vilse. Jag var helt enkelt sönder och han lagade mig. Så för det kommer jag på något vis alltid älska honom.
Fast det kanske bara är en finare version av hyckleri att påstå det?




Remember me.

Denna filmen kommer snart på bio, jag längtar som fasen. Den verkar skitbra och sen innehåller den lite ögongodis. Eller rättare sagt mycket ögongodis. Yummie!


Biopremiär av New Moon.

Har precis kommit hem efter biopremiären av New Moon. Det känns väldigt tomt på något sätt, jag har sett fram emot denna dagen så länge nu av så många olika anledningar och nu är den över. Poff, bara så där.
Det enda som får mig att inte sitta och tycka synd om mig själv är att jag snart ska få se den igen med Emmeli och Ida. Jag kan iallafall säga att New Moon inte gjorde mig besviken, dock så märkte man att det var en ny regissör. Denna filmen saknade lite av Twilights mystik. De erotiska tystnaderna var borta, det var en helt annan sinnesstämning i filmen. Visserligen så är det ju det i böckerna också. Jag måste också tillägga att Jacob var riktigt, riktigt het. Damn! Säger jag bara. Han hade gärna fått bestiga mig, trots att skådespelaren är 92:a. Han skulle lätt få vara ett undantag för min regel. Kan tänka mig att Ida kommer att tycka om honom, hon gillar ju muskelknuttar. Jag föredrar mer långa, smala, plågade killar. Och sen har vi ju Edward, Edward, min Edward. Det finns egentligen inte så mycket att säga. Han var/är det vackraste jag någonsin sett. Han gör mig knäsvag och jag får fjärilar i magen. Bara så där. Ingen kille har någonsin fått mig att känna så, och han finns inte ens på riktigt. Undrar om det säger mer om killarna jag varit med eller mer om mig?


Hultfredsfestivalen, full & galen?

Idag märktes det att Frida börjar oroa sig för min mentala hälsa. Affe verkade mest tycka att det var skoj, han uppmuntrade till och med mig att måla läpparna röda och hångla med datorskärmen.
Men hur som helst så fick jag iallafall Hultsfredsbilderna och det var ju minst sagt en upplevelse att kolla på dem. Jisses Amalia, vad tänkte man på? Och bilden nedanför, vad fan håller jag på med? Vad gör jag på marken? Vilka är killarna? Vem tar kortet?  Och framförallt, varför hindrar inte Jesper mig?


What if God was one of us?

En rolig grej som jag såg alldeles nyss var att en utav mina asboluta favoritbloggare, Angelika nämnde mig i sin blogg. Något som gjorde mig väldigt glad. Hon skriver så otroligt vackert, det finns känsla bakom orden. De berör verkligen. Jag har alltid varit väldigt fascinerad av ord, min svensk/engelsk lärare Mariana sa till mig en gång att jag "målar med orden". Det är nog den finaste komplimangen jag någonsin fått i hela mitt liv. Den sa mer om mig än alla de komplimanger som jag får om mitt utseende. Visst jag ska inte förneka att det inte är kul att få höra att man är snygg, sexig, vacker osv, jag är ju en bekräftelseknarkare. Men det har förlorat sin charm på något vis. Ytan säger ingenting om en människa egentligen, och vi människor har alltid lätt för att "judge a book by its cover". Det finns nog väldigt många där ute som har en bestämd uppfattning om vem jag är och jag förnekar inte att jag delvis kanske är skyldig till de uppfattningarna. Jag har alltid trott på att man är den människan man väljer att vara. Vi föddes som fria människor och man har alltid, alltid ett val.
Det är därför jag har så svårt för att förlåta vänner som sviker, för det finns helt enkelt inga ursäkter.



Julklappsångest.

Just nu genomlider jag en fruktansvärd smärta. Jag kan nämligen inte bestämma mig för om jag ska önska mig ett par Hunter- gummistövlar i julklapp eller inte. Och ännu värre, om jag nu skulle göra det vilken färg skulle jag välja? Funderar på antingen klassisk svart eller mörkblå. Jag har redan bestämt mig för vilken modell men färgen den är betydligt svårare, var inne på blå i somras men nu lutar det mer åt svart. Får väl se hur det blir. Vad tycker ni?


Idis, Tildis & Fritzel

Klockan är ungefär 3 på natten och jag är inte trött ännu. Visserligen är det mitt eget fel eftersom jag låg och läste "Midnight sun" hela förra natten. Att vända på dygnet är så himla lätt, särskilt för en nattmänniska som mig. Fast å andra sidan är det inte så jättelängesen jag kom hem från Ida. The Unit har nämligen haft möte idag eller rättare sagt igår. Kvällen spenderades i vanlig anda med mat, vin, cola, skvaller och skratt. Fritzel upphör aldrig att förvåna och Ida var så skvallerkåt så att hon studsade i stolen inne på Sorello. Efter att Fritzel lämnade oss med Dead by April (emo) i hörlurarna så fortsatte jag & Ida hem till henne. Vi pratade om våra skor, jakten på den perfekta väskan och andra mer "viktiga" saker som inte är till för att bli publicerade. Hur som helst så var det riktigt roligt, trots att vi missade vår "joppi, joppi, joppi- dans". Haha.



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0