Sienna, Dylan and I

Hur som haver så har jag iallafall fått ett jobb som verkar jättebra, bra lön och lätta arbetsuppgifter. Det är dock bara halvtid men jag vet ärligt talat inte om jag är så sugen på att jobba heltid. Jag är nog alldeles för lat för det, jag behöver nog en mjukstart till att börja med.

Igår så ringde Ida och tvingade med mig till IKEA, hon skulle köpa en ny byrå. Och nog fan så lyckades hon köpa byrån från helvetet, nämligen Aspelund. Vi borde anat något när Samhall-snubben fick bära in den i bilen eller när det tog över 20 min för oss att få paketet från bilen och in genom dörren. Redan då var vi skadade. Men mer skulle komma, mina fingrar är fortfarande svullna efter allt skruvande och hamrande. Ida har blåsor på fingrarna samt en fläskläpp. Efter x- antal timmar var vi utmattade, med tårar i ögonen, nära till ett nervsammanbrott, med ömmande fingrar och vi blödde. Eller Idas läpp blödde. Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta åt att byrån förmodligen var felkonstruerad, lite sned, att lådorna inte gick in eller att vi hade skruvar över. Men vi fick iallafall ihop det till slut även om lådorna är lite svåra att öppna och det är ett litet glapp på vänstersidan, det till trots så blev den himla fin! Det är ju inte precis en överdrift att påstå att byrån är byggd med blod, svett och tårar för att citera Winston Churchill. Men ur allt ont kommer något gott, så vi kan ju se det som så att vi alltid kommer att le lite när vi kollar på byrån. Vi är en erfarenhet och många skratt rikare.