Sienna, Dylan and I

Denna veckan har jag hunnit med mycket. Bland annat jobba, pyssla, promenader, sjukhusbesök, poliskontroll samt bli utbjuden på dejt. Jisses, jag trodde jag skulle svimma. Dejt? Jag? Eh, mitt svar blev att jag inte gör sånt. Och hur deprimerande är inte det då. "Jag gör inte sånt". Nae, sådan jävla skit. Jag har väl inte lust att fika/äta middag med en vilt främmande människa. Dessutom så varnade mitt horoskop mig för att byta i min kärlek. Ännu mer förvirrande. Menar dem då min nya kärlek, min gamla kärlek eller min nya gamla kärlek? Som sagt väldigt förvirrande. För första gången i mitt liv vet jag faktiskt inte. En obehagligt lycklig känsla är det bästa sättet jag kan beskriva den på. Människor från mitt förflutna som har gjort sig påminda. Inte för att det finns något pirr, några känslor eller överhuvudtaget ens en tillstymmelse till kärlek. Det finns helt enkelt bara några pojkar som gör mig glad. Glad på ett sätt som jag inte har varit på väldigt länge. Det känns bra även om det skrämmer skiten ur mig. Jag är så rädd för att falla för när jag väl gör det så gör jag det hårt.