Still don't know what love means.
Jag har aldrig haft svårt för det, snarare tvärtom. Det har nästan varit på gränsen till katastrof för många gånger. Men utgången är alltid den samma, I fuck up. Främlingar som tror sig komma nära, redan efter en kväll har jag blottat min själ, tror dem. Tillfälliga förbindelser, tillfälliga förströelser- ni är många och ni tror att ni har hittat rätt. Mina charader kan inte hålla på i en evighet, jag blottar ett annat skal. Ni ser mitt "riktiga jag", skräms eller tröttnar. Min försvarsmekanism, det är lättast så. För vad skulle hända om ni fick se mitt riktigt riktiga jag, det jaget bortom sex, mode, galenskaper och fylla. Hon som drömmer om att bli åklagare och strida för utsatta kvinnor, bli journalist och resa jorden runt och rapportera om orättvisor. Hon som vill gråta i någons famn och bli kysst tills en ny dag gryr.
Jag vet inte ens själv vem hon är, bara att hon gör sig påmind då & då. En känsla, en tanke, ett hjärtslag. Allt jag vet är att hon är min styrka. När allt annat faller så är hon där, starkare än någonsin. Man kan knäcka alla mina fasader, mina skal, mina jag, alla utom hon. Min styrka, min ryggrad, mitt hjärta och min själ. Det är synd att ni aldrig kommer att få träffa henne, jag gör mig bäst som hatad eller sexobjekt. För varför skulle jag ge er något så dyrbart som min själ? Jag ger publiken det dem vill se och det som roar mig mest för tillfället. Men faktum är att Du faktiskt berörde mitt hjärta, något som jag aldrig kan skoja bort eller förknippa med lust. Hur mycket jag än kämpar mot det så har du kommit mig in på skinnet. Och det värsta är att jag tror inte ens att du vet om det. "Var inte dum" säger du. Mina fasader splittras, för faktum är att jag allra mest bara vill att du kysser mig, tills en ny dag gryr..
Kommentarer
Trackback
