Sienna, Dylan and I

Jag tänkte att det kanske var dags att uppdatera om hur det gick med att supa skallen av sig på juldagen. Även om det inte är ett vackert uttryck så är det nog det som stämmer bäst in på Älmhult. Förfesten började bra med mina flickor, syster samt pojkvänner. En härlig blandning av vin och vodka, en kombination som gör mig odräglig. Mer än vanligt alltså, jag har en tendens att börja jävlas med folk med ett leende på läpparna. Rätt oskyldigt, mycket elakt men himla kul. Förlåt! Speak easy var precis som Speak easy brukar vara, varken mer eller mindre. Bra folk, dåligt folk, kass musik, för det mesta kul med en olidlig toakö. Önskar att jag kunde säga mer men tyvärr så sviker minnet mig. Ida, Anna och Fritzel har fått uppdatera mig om vad jag sa och gjorde, jag hade tydligen mycket roligt kanske för roligt till och med. Minnet från att jag går därifrån och resten av natten är iallafall någorlunda klart och tur är väl det. Hade varit rätt hemskt annars. Fick även några roliga men dock oväntade samtal från en viss herre den natten, ibland känns det som om att man är 15 år all over again. Konstig men underhållande känsla, jag borde kanske ha ställt mig vid Preem- macken? Fast det hade nog inte varit någon bra idé med tanke på mitt tillstånd. Med blåmärken över armar, lår och knän. Men om jag ska vara ärlig så är det mycket möjligt att de kom till senare. ;)