Sienna, Dylan and I

Fylle-matilda är jävligt taskig mot nykter-matilda ibland. Det är allt jag tänker säga om mina dumheter i lördags. Eller jo förresten, det var Ida! Och det är faktiskt sant, fylle-ida är rätt taskig mot både nykter-ida och nykter-matilda. Men fan vad kul vi hade! De senaste helgerna fortsätter att toppa varandra och det känns jävligt bra. Lördagskvällen började med en oskyldig tjejmiddag hemma hos Emmeli, det bjöds på tacos, skvaller och skratt. Men i takt med att vinintaget ökade försvann förståndet mer och mer. Jag började iallafall lite oskyldigt med sexuella trakasserier mot Emmeli och Oscars krokodiler. Sen slutade det med att den gyllene trion står och försöker sig på att dansa som Beyonce i Sweet dreams och som Christina Aguilera i Dirrty. Något som är mer ansträngande än vad det ser ut. Efter träningsvärk av all dans så körde vi stenhårt på en nostalgitripp till fjorton, femtonårsträsket. Vi dj:ade fram alla gamla klassiker och det kändes som Balders all over again. Och i samklang med musiken kom alla minnena fram. De där minnena ni vet, som man har gömt långt, långt in. Som fortfarande nästan är för pinsamma att prata högt om även sisådär 5 år senare. Det känns sjukt skönt att ha fått perspektiv på saker och ting säger jag bara. Vid det här laget var vi alla rätt laddade och Ida bestämde sig för att göra en cover till Mariah Careys låt "I want to know what love is". Och Emmeli assisterade med en dans. Jag ville mest bara sjunka genom golvet. Det finns faktiskt en film på det hela men den är alldeles för pinsam att visa. Inte för att jag gör något, tvärtom så förklarar jag tydligt min ståndpunkt i filmen men det till trots så är det jag som kommer att skämmas som en hund om den publiceras. Vid halv 1 lämnade jag och Ida Emmeli i och med att hon skulle upp och jobba för att möta upp Rebecca och dricka lite mer vin. Hemma hos Rebecca så sviker minnet mig lite men jag vet iallafall att vi hade sjukt kul, och ja Lasse Liten var också med på ett hörn. Vid 4- tiden begav vi oss hemåt, och självklart tog det nästan 2 timmar hem. Vi var väl inte jättesnabba heller för den delen men att spekulera på hus tog ju sin lilla tid, samt alla fyllesamtal. Ringa runt till folk och berätta om vilka hus de skulle passa att bo i kändes som en himla bra idé just då. Vi lyckades även väcka Fritzel och Affe och tvinga ut Fritzel för att lyssna på vårt fylleylande. Efter att ha förstört Fritzels sömn gjorde vi snöänglar och lekte ansvarsfulla. Och efter många om och men kom vi slutligen hem till våra varma sängar med ett leende på läpparna.