Sienna, Dylan and I

Jag kan inte sluta lyssna på en utav mina absoluta favoritlåtar med The Cardigans. And then you kissed me heter den, bara titeln i sig är jävligt vacker.

Året var 2003, jag var 13 år och förälskad. Allt var så lätt och oskyldigt. Det var en evigheten sen fast att det känns som igår. Texten berör lika mycket nu som den gjorde då. Är det inte underligt hur vissa låtar har den effekten?